8 maj, 2023
Glasklar kommunikation på Barnkirurgen
En glastavla, några whiteboardpennor, färdiga bildstöd – och engagerade undersköterskor. Mer komplicerat än så behöver det inte vara att göra barnpatienter delaktiga i sin vård.
"Den största vinsten är att vi verkligen får med oss barnet och vårdnadshavarna – vi pratar alla om samma saker. Barnet märker att fler och fler saker försvinner på tavlan, tills det enda som är kvar är ”åka hem”. Det är också ett så tydligt och bra mål att jobba mot", säger Maria Jiremyr Mellqvist, undersköterska på Kirurgi barn.
När Kirurgiavdelning barn skulle flytta in i sina nya lokaler i Drottning Silvias barnsjukhus förra året visste de redan innan att varje rum skulle ha en nästan två meter hög glastavla på väggen.
– Men vi visste inte vad vi skulle göra med tavlorna. Jag och en kollega började fundera på hur man kunde använda dem för att göra patienterna delaktiga, och resultatet blev det vi nu kallar Glasklart, säger Maria Jiremyr Mellqvist som är undersköterska och samordnare på Kirurgiavdelning barn.
På avdelningen vårdas patienter mellan 0 och 17 år innan och efter en operation. Vårdtiderna varierar stort – en del barn är bara på avdelningen någon dag, medan andra blir klar i flera veckor. Maria Jiremyr Mellqvist och kollegan bestämde sig för att låta glastavlan bli ett kommunikationsstöd. Tavlan är nu indelad i flera rutor, som vårdpersonalen arbetar med tillsammans med barnen och de närstående. Bland annat finns det en ruta där vårdpersonal kan notera dagens planering för patienten, en för veckans planering och en som beskriver vilka som jobbar under dygnet.
– Allt detta gör vi förstås tillsammans med barnet och de anhöriga. Det är ett sätt att göra familjen delaktig i planeringen, säger Maria Jiremyr Mellqvist.
Två av rutorna tycker hon är viktigare än de andra:
– ”Detta är jag” och ”I dag känner jag mig” tycker jag är de absolut viktigaste. Allt annat på tavlan har vi i vården bestämt – du ska opereras, du ska träffa fysioterapeuten och ta mediciner. Men i de andra rutorna handlar det om dig och hur du mår. Jag hade till exempel en patient som inte tyckte om ögonkontakt. Det var jättebra att han skrev det i rutan om sig själv, det gjorde förmodligen hans upplevelse bättre.
”Bildstöd fantastiskt för att göra barn delaktiga”
Maria Jiremyr Mellqvist hade använt bilder som kommunikationsstöd – så kallat bildstöd – i flera år innan hon började arbetet med Glasklart.
– Jag har en bror med Downs syndrom och ett barn med autism. Båda två har haft stor nytta av bildstöd. Det är ett så fantastiskt bra sätt att göra barn delaktiga, inte bara barn med diagnoser.
Vid dagens planering kan vårdpersonalen sätta upp bildstöd om allt från mediciner till ”åka hem”. Barnen kan i sin tur välja mellan flera olika symboler för olika humör. De kan sätta en glad gubbe i rutan för ”I dag känner jag mig…”, men också sätta en arg gubbe vid fysioterapin.
– Det är det många som gör, säger Maria Jiremyr Mellqvist och ler. De vill helst ligga och slappa, och så kommer fysioterapeuten och tvingar upp dem ur sängen. Men då har de i alla fall fått säga sin åsikt, och det är viktigt.
Finns rutin för Glasklart
Maria Jiremyr Mellqvist och hennes kollegor tog fram bildstödet och strukturen för tavlan tillsammans med Susanne Davidsson på lekterapin vid Drottning Silvias barnsjukhus. I början fanns det bara tio bilder att välja mellan. Nu finns det 25, och alla bilder förvaras i ett skåp på rummet som barnet och de närstående kan komma åt. På avdelningen finns numera en utarbetad rutin för Glasklart. Att tavlan används är undersköterskans ansvar, men även annan personal förväntas bidra: sjuksköterskan med läkemedelstider, lekterapin med tid för olika aktiviteter, fysioterapeuten med träningsprogrammet.
– Det finns också gott om plats om läkaren vill skriva något som handlar om exempelvis operationen. En del läkare gör jättefina teckningar för att barnen ska förstå hur operationen har gått till.
Hur tog familjen del av all denna information tidigare?
– Då gav vi all information muntligt och familjen glömde 80 procent av det vi sa. Om en förälder var här på dagen och en annan på kvällen fick vi förklara allt igen. Det är ytterligare en vinst med tavlan, säger Maria Jiremyr Mellqvist.
Ytterligare en bonus är att kommunikationen med familjer som inte talar svenska har blivit lättare.
– Vi vill till exempel ofta väga de små barnens blöjor för att se hur mycket de har kissat. Då är det viktigt att blöjorna inte slängs. Det är en typiskt bra grej att göra ett bildstöd av: släng inte blöjorna. Det hjälper faktiskt jättemycket.
Var det svårt att få med personalgruppen på tåget?
– Jag var nervös för det, jag trodde alla skulle tycka att det var jobbigt. Men alla var positiva. Den största vinsten är att vi verkligen får med oss barnet och vårdnadshavarna – vi pratar alla om samma saker. Barnet märker att fler och fler saker försvinner på tavlan, tills det enda som är kvar är ”åka hem”. Det är också ett så tydligt och bra mål att jobba mot.