22 mars, 2023
Förlossningsstudien förändrade den kliniska vardagen
Studien SWEPIS publicerades 2019 och visade att det är säkrare för barnet att sätta i gång förlossningen i graviditetsvecka 41 än att vänta till graviditetsvecka 42, vilket tidigare varit rutin i Sverige. Studien har förändrat den kliniska vardagen på många håll i landet.
Den nya riktlinjen innebär att gravida som passerat vecka 40 erbjuds igångsättning senast i vecka 41. "Det är absolut inget måste att sättas igång, men man får information om det", säger Ulla-Britt Wennerholm. Bilder: Göteborgs universitet och Ines Sebalj.
Ulla-Britt Wennerholm, överläkare i obstetrik vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och professor i obstetrik och gynekologi vid Göteborgs universitet, är en av studiens två förstaförfattare.
– I SWEPIS (Swedish Postterm Induction Study) såg vi att det fanns fördelar med minskad dödlighet bland barnen om man satte i gång förlossningen i vecka 41 i stället för att avvakta spontan förlossningsstart till vecka 42, då igångsättning utfördes. Dessa positiva resultat erhölls utan att antalet kejsarsnitt, stora bristningar, blödningar eller andra komplikationer ökade. Det var ingen skillnad i förlossningsupplevelsen mellan de två grupperna. Detta ihop med en kostnadsanalys och en systematisk litteraturöversikt gjorde att man nationellt tyckte det fanns tillräcklig evidens för att rekommendera detta inom förlossningsvården, berättar hon.
Vad exakt innebär detta?
– Det innebär att gravida som passerat vecka 40 erbjuds igångsättning senast i vecka 41. Det är absolut inget måste att sättas igång, men man får information om det, säger Ulla-Britt Wennerholm.
I SWEPIS ingick 2 760 kvinnor, inskrivna vid fjorton förlossningssjukhus i Sverige under 2016-2018, som slumpmässigt fördelats till två alternativ. Det ena var igångsättning i vecka 41, det andra var att avvakta spontan förlossningsstart till vecka 42 då igångsättning utfördes. Planen var från början att SWEPIS skulle omfatta 10 000 kvinnor, men studien fick avbrytas i förtid då sex barn dog i gruppen som sattes i gång i vecka 42. Inget barn dog i gruppen som sattes igång i vecka 41. Efter en extern granskning av materialet publicerades studien 2019.
Planerar en uppföljning
I dag finns en nationell riktlinje för handläggning i graviditetsvecka 41, som flera regioner arbetar efter. Riktlinjen innebär information till alla kvinnor som nått så långt i sin graviditet, och möjlighet till igångsättning för de som önskar. För att utvärdera effekten av riktlinjen planerar Ulla-Britt Wennerholm och medarbetare en uppföljande studie utifrån Graviditetsregistret, ett nationellt kvalitetsregister med data och resultat från förlossningsavdelningar i hela Sverige.
– Vi vill ju gärna följa upp vad som hänt i Sverige nu när vi har några år att se tillbaka på. I en registerbaserad studie kan vi se hur det har gått med tidigare igångsättning och vilket resultat det gett. Det känns väldigt viktigt, säger Ulla-Britt Wennerholm.
SWEPIS har fått kritik från flera håll, bland annat för att öka medikaliseringen av förlossningsvården när kvinnor ska erbjudas igångsättning redan i vecka 41. En fråga som delvis handlar om resurser, menar Ulla-Britt Wennerholm.
– Nu pågår en stor nationell studie – OPTION – som som leds från Sahlgrenska Universitetssjukhuset och handlar om heminduktion, det vill säga igångsättning hemma. Studien vill utvärdera om det är lika säkert för mamma och barn att påbörja igångsättningen i hemmet som på sjukhus. Där tror man att vi kan vinna mycket på att kvinnorna får vara hemma. Det handlar inte bara om ekonomiska resurser utan det kan även vara psykologiskt fördelaktigt för de som vill det. Så man försöker hela tiden hitta nya vägar för att förbättra vården och komma undan eventuella undanträngningseffekter. Den systematiska översikten visade också att i gruppen med tidig igångsättning i vecka 41 var barnen lite friskare och behövde inte lika mycket neonatalvård som i gruppen med igångsättning i vecka 42. Så på det stora hela så vinner man en del i den änden, säger hon.
Det forskas intensivt inom kvinnosjukvård på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Vilka områden tror du kommer att studeras ännu mer i framtiden?
– Jag tror att ett område är förtidsbörd, det är en av våra stora utmaningar inom förlossningsvården. Sen tror jag även vi kommer se mer forskning kring förebyggande behandling av preeklampsi, alltså havandeskapsförgiftning.