23 november, 2022

”Vi kompletterar varandra, alla behövs”

Mycket att hålla reda på - men framför allt häftigt och lärorikt. Så beskriver Dlsooz Qasim sitt jobb som undersköterska på Barnoperation. Häftigast av allt: skoliosoperationer.

"För ett par år sedan jobbade jag en kort sväng på en privat vårdcentral. Men jag saknade Barnoperation jättemycket. Jag känner att det är här jag ska vara", säger Dlsooz Qasim. Bilder: Paul Björkman.

Vad gör du på jobbet?

– Väldigt många olika saker, beroende på var jag är placerad för dagen. Inne på operationssalen hjälper jag operationssjuksköterskan att duka upp, scannar alla förpackningar vi öppnar, tvättar patienten, dokumenterar allt vi gör. När jag är placerad på korridoren löser jag av kollegor för fika, förbereder nästa operation, kollar vad som behöver fyllas på. Om något barn kommer för lumbalpunktion, som är ett snabbt ingrepp, dukar jag upp för det och hjälper till. Ibland är jag placerad som sterilhanterare. Då kollar man på allt som ska vara sterilt och kontrollerar om datumen gått ut, räknar instrument och beställer till dagen därpå. Man beställer vagnar, kör smutsgods och ringer om transporter.

Det låter som att det är ganska mycket att hålla koll på?

Dlsooz Qasim.

– Det är det. Ett jättevarierande arbete, och väldigt roligt. Sedan är det lite olika beroende på vilket skift man jobbar. På dagarna är det mycket folk på avdelningen, vi han ha fem operationer i gång samtidigt. På nätterna är det mycket lugnare – men kommer det in något akut, till exempel en hjärtoperation – kan vi ju få hålla på med det hela natten.

 Var jobbet svårt i början?

– Jag började här i juni 2015, det var mitt första jobb efter utbildningen. Det var svårt, inte minst språket, jag kom till Sverige bara fem år tidigare. Dessutom använder man många svåra latinska ord på operation som jag aldrig hade hört förut. Men jag kom in i det ganska snabbt. Efter två månader var jag med på en hjärttransplantation för första gången. Det var så häftigt att se, jag kunde knappt ta in det. Varje dag får jag se och lära mig nya saker. Nu i det nya sjukhuset är det ännu lättare att se själva operationen. Det är alltid en kamera riktad ned i såret och det finns flera skärmar som visar allt som händer, så jag hinner hänga med även om jag är upptagen med att öppna instrument och registrera i datorn. Dessutom får man alltid fråga de andra på salen om man undrar något.

När känner du att din roll som undersköterska är viktig?

Hela tiden. Vi kompletterar varandra, alla behövs. Operationssjuksköterskan kan inte göra allt själv. På helgen är man dessutom undersköterska på både narkos- och operationssidan. Det hade aldrig gått utan oss.

Har du några framtidsdrömmar?

– Jag har tänkt flera gånger att jag skulle vilja läsa vidare till operationssjuksköterska. Vi får se hur det blir. Jag tycker om att vara med på operationerna, att vara nära patienten och vara med där det händer. Det roligaste jag vet är ortopedi, till exempel skoliosoperationer där man rätar upp ryggraden och barnen kan stå upp dagen efter. Det är väldigt häftigt att se.

För ett par år sedan jobbade jag en kort sväng på en privat vårdcentral. Jag ville testa att möta både barn och vuxna, att jobba dagtid och ha lite friskare patienter. Men jag saknade Barnoperation jättemycket. Som tur var blev de glada när jag sa att jag ville komma tillbaka. Jag har varit här i sju år nu, och jag känner att det är här jag ska vara.

Text: Maja Larsson
Publicerad: 23 november 2022 13:20
Uppdaterad: 23 november 2022 13:41
Kategori: Undersköterska på universitetssjukhuset

Prenumerera på nyhetsbrevet

Få det senaste från Sahlgrenskaliv i din mejlkorg varannan vecka. Fyll i din e-postadress och starta din prenumeration.