11 februari, 2021
”Det betyder mycket att känna att vi har stöttning”
Överläkare Pia Löwhagen Hendén beskriver en stress i flera led, med alla beslut som tas kring patienter i intensivvården. Särskilt svårt är det när tid och resurser tryter. Men stressen är hanterbar, säger hon – så länge hon känner att ledningen står bakom henne.
Överläkare Pia Löwhagen Hendén. Foto: Paul Björkman.
– Jag tror att många kan ha svårt att förstå vilken stress det är, att ta beslut som har direkt med liv och död att göra. Om vi gör bedömningen att inte ta en patient till intensivvården kan det betyda att den inte klarar sig.
Överläkare Pia Löwhagen Hendén har arbetat på Central-IVA i 14 år. Sedan mars 2020 är hon en av dem som arbetar i covidvården, på covid-IVA 22 och 35. Den stress hon känner över val som behöver göras är inte ny. Den är vardag i arbetet som intensivvårdsläkare, även om den kan variera i intensitet.
– Stressen uppstår i flera led. Först ska vi bestämma vilka som ska tas in. Sen ska vi avgöra om en patient ska fortsätta intensivvårdas eller om vi ska avbryta. Någonstans på vägen kan vi tvingas ta beslut om patienten ska flyttas, med allt vad det innebär. Till slut ska vi besluta om patienten är redo att lämna intensivvården.
Med ett begränsat antal platser måste hon och hennes kollegor i varje given stund avgöra vem som har störst behov av att vårdas på IVA. Att det skapar stress är självklart. Men Pia Löwhagen Hendén vänder sig mot benämningen etisk stress.
– Genom kalla det etisk stress tycker jag att man lägger problematiken inne i människorna som känner stressen, istället för att problematisera och lösa de faktorer som gör att den etiska stressen uppstår.
Hon kallar det hellre medicinsk stress, orsakad av en situation som hon personligen tycker behöver förändras. Det handlar om kompetensförsörjning, resursbrist, bristande kontinuitet och behov av bättre IT-stöd.
Samtidigt är det självklart för henne att situationer kan uppstå och att de till exempel på grund av beslutad inriktning, eller som för närvarande på grund av en pandemi, inte alltid kan förändras på det sätt hon skulle önska.
Det viktiga är då, enligt Pia Löwhagen, att ha ledningens stöd.
– Att de kan säga ”det här är resurserna ni får, det kommer inte räcka till allt ni ska göra, ni måste göra kloka prioriteringar, vi litar på er och stöttar er”.
Hon säger att hon uppskattade uttalandena från ledningen i en tidigare artikel i Sahlgrenskaliv.se. (länka)
– Indirekt står det jag behöver där. Det betyder mycket. Att känna att vi har den stöttningen.
Oavsett benämning finns den där, stressen. Hon säger att det är uttröttande att hela tiden fundera över om man gjort sitt jobb tillräckligt grundligt, om man har tagit reda på nog information för att ta livsavgörande beslut.
Hon tycker fortfarande att hon och hennes kollegor gör jobbet de ska mycket bra, men att det sker till priset av att de hela tiden måste vara på tårna.
På jobbet hanterar hon stressen genom att rationalisera frågan till det rent medicinska – och genom att prata med kollegor.
Det blir ett sätt att tillsammans bekräfta hur situationen ser ut och vilket uppdrag och ansvar man har i det.
– Sen tror jag det är en stor hjälp om man har förmånen att kunna ha ett liv utanför sjukhuset som inte är fyllt av stress. Då klarar man ganska mycket.