4 maj, 2021
”Det är en svår tid för barnen”
Joachim Bång, syskonstödjare Barncancercentrum, arbetar med att skapa en relation till familjer och barn med syskon som är svårt sjuka. Något som är mindre lätt att göra när man inte kan träffas – och med barn vars tidsperspektiv och förståelse för att leva i en pandemi inte ser ut som för oss vuxna.
Foto: Paul Björkman.
”Mitt arbete har påverkats ganska mycket, särskilt från och med i höstas. Mitt uppdrag går ut på att erbjuda en relation till familjen i allmänhet, och syskonet i synnerhet. Den relationen kan se ut på olika sätt. Ibland kan det bara behövas en vuxen till i ekvationen som kan ge uppmärksamhet eller som man kan ställa sina frågor till, som man inte vill ställa till mamma och pappa. Barns tidsperspektiv är annorlunda än ditt och mitt. Är du sju år och har ett syskon som är sjukt i två och ett halvt år, så är det en lång tidsrymd i barnets liv.
Målgruppen är barn och unga, men framför allt barn och då är man beroende av att börja etablera en relation ’på riktigt’. Det kan vara lite trixigt via videomöte. Jag och andra med mig i vården upplever en viss oro och bekymmer för de här familjerna, som lever under stora påfrestningar och i kris, och så kan vi inte nå dem som vi är vana att göra. Det bygger upp en frustration i ens yrkesjag.
”Allt som drabbar oss, det drabbar också de här syskonen men ännu hårdare och lite mer.”
Vi kan inte ta hit syskonen, även om vi kan göra vissa undantag ibland. Så de har inte samma möjlighet att komma och se vad som händer. Alla familjer reagerar också olika på hotet från covid-19, och har du ett sjukt barn med dåligt immunförsvar så måste man många gånger isolera sig, och kanske inte kan träffa exempelvis farmor eller farfar. Det är en svår tid för barnen i den här familjen, allt som drabbar oss, det drabbar också de här syskonen men ännu hårdare och lite mer.
Just när man har barn som huvudsaklig patient, eller närstående, så blir det svårt att möta deras behov och rättigheter. Du och jag kan som vuxna sluta ett avtal om att det är som det är, och komma överens om att vi behöver göra på ett visst sätt på grund av pandemin. Det är inte helt självklart att förklara för någon som är liten. Det tror jag har varit svårt för sjukvården generellt, att förstå och förmedla den här omvälvande förändringen som det innebär att vara barn i det här sammanhanget. Samtidigt tror jag att det kan komma något positivt, vi blir tvingade att tänka och adressera den här typen av frågor.”