23 februari, 2021
Att ta över en människas alla funktioner – så fungerar intensivvård
Att bedriva intensivvård är att ta över en människas alla funktioner, såväl drift som kontroll och inte minst skötsel. När specialistsjuksköterskan Filip Elfwering beskriver sitt arbete växer hel värld av vårdinsatser, medicinsk teknik och människor fram, runt varje patient. Runt varje IVA-plats. "Samtidigt måste vi alltid komma ihåg att vara patientens röst, den som värnar det privata jaget", säger han.

När en patient intensivvårdas behöver kroppens alla funktioner tas över av sjukvårdspersonalens händer, öron och ögon. "Patienterna är här för att deras kropp inte kan göra sitt jobb", säger specialistsjuksköterskan Filip Elfwering. Foto: Johanna Ewald St Michaels/arkivbild
– Patienterna är här för att deras kropp inte kan göra sitt jobb. Vi som vårdpersonal måste ta över, säger Filip Elfwering.
Han arbetar vanligtvis inom neuro-intensivvård, men har senaste året varvat det med pass inom Covid-vården.
Under pandemin har tillgången till vårdplatser varit central. Det måste det alltid finnas en ledig plats, redo att ta emot nästa patient. Sahlgrenska Universitetssjukhuset har, som största sjukhus i regionen och som ett av Sveriges och Nordens ledande sjukhus, fått i uppdrag att säkra lejonparten av de intensivvårdsplatser som regionen behövt.
Det är lätt att översätta färdigställandet av en plats till upprättandet av en fysisk plats, en säng i en sal med tillhörande respirator. Men innan en IVA-plats står färdig måste en hel organisation av olika professioner, insatser och teknik säkras, allt för att ta hand om en människa som tvingats lägga sitt liv helt i andras händer.
Skarpt läge direkt
Filip Elfwering beskriver ett skarpt läge när en patient anländer.
– Antingen kommer de direkt från akuten eller via en vårdavdelning där de inte kan vara kvar för att läget har förvärrats. Då är vi många där för att ta emot dem, från olika professioner.
För att en patient ska hamna på IVA, ska något eller flera av de vitala organen; lungor, hjärta, lever eller njure, vara så illa däran att det riskerar leda till försämrad livskvalitet eller död. Inom covidvården är problem med lungorna oftast det primära och patienten måste omgående sövas och intuberas för att kopplas till en respirator. Många har också försämrad njurfunktion, vilket kräver att de får dialys.
IVA-personalen försöker så snabbt det går skaffa sig en karta över patientens tillstånd för att kunna möta på rätt sätt.
Elektroder fästs på bröstet för att få fram ett EKG, en bild av hjärtats aktivitet. En saturationsmätare sätts på örsnibb eller finger för att mäta syremättnaden i blodet. En artärnål förs in i underarmen, för att kunna mäta blodtryck, men också för att kunna ta prover.
”När patienterna är så djupt sövda att de knappt reagerar på omgivningen, är de helt utlämnade till att vi hela tiden håller koll”
Det tas mycket prover. Direkt när patienten kommer fylls upp till 10 provrör, för att kunna göra upp till 40 olika analyser.
– Vi läser av journalen, men måste också hitta om det är något okänt, något som vår behandling kan trigga. Patienten har ofta behov av höga doser läkemedel, som kan ge biverkningar.
Vid sidan av det medicinska
Det är alltid där det börjar – i det medicinska. Till det kommer allt det som en vaken kropp sköter själv, men som nu måste tas om hand.
– I det här skedet, när de är så djupt sövda att de knappt reagerar på omgivningen, är de helt utlämnade till att vi hela tiden håller koll. Varje patient som kommer in är en egen individ med sina egna behov och vardag. Tar tid att lära känna patienten.
Filip Elfwering berättar att vårdpersonalen löpande talar till patienten, berättar vad som händer runtom, för att försöka skapa en begriplighet i allt det ovanliga.
Alla olika insatser, all kontroll och all omsorg kräver andra människors händer, öron och ögon, vakande och vårdande:
Någon läser av alla instrument en gång i timmen och antecknar. Någon kommer när instrumenten larmar mellan kontrollerna.
Någon håller kontakten med anhöriga, som ibland vill ha daglig kontakt.
Någon bereder de ofta stora mängderna läkemedel som behövs. Någon ger dem och någon kontrollerar så att slangarna som läkemedlen ges igenom är rena, och byter dem när det behövs. Någon utvärderar också löpande de utsatta doserna, för att hela tiden se till att patienten ges så lite läkemedel som möjligt.
– Vi känner på magar, lyssnar för att se om de är igång och kollar om det kommer avföring. Vi känner regelbundet över patienternas hud, om fötterna är varma eller kalla, om patienten har feber, om de svettas. Kanske har de sår som måste kollas som behöver läggas om.

Grundbeting av omvårdnad
Varje dygn har ett grundbeting av omvårdnad. En patient ska få munnen rengjord två gånger, få ögonen tvättade och fuktade 4-6 gånger och vändas 12 gånger.
– När vi är själva friska i sängen ligger vi inte i sängen så länge och vi vänder vi på oss naturligt för att det kanske stoppats cirkulation i någon arm eller för att skona huden. Med en sövd patient har vi tagit över hela den förmåga att kunna anpassa sig.
Vändningarna är något av det som kräver mycket tid. Många patienter är ganska stora och det krävs flera för själva lyftet och någon för att passa alla slangar och sladdar.
– Ibland tar det en kvart – ibland upp till en timme, säger Filip Elfwering.
Vartannat dygn är det heltvätt, då patienten tvättas och schamponeras från topp till tå och alla lakan, underlakan, draglakan och eventuella underlägg byts ut.
Att värna människan
Betinget underlättas inte alltid av att patienten vaknar. Förvirring kan leda till att de uppfattar alla slangar och instrument som något konstigt, som de vill ta bort. Filip berättar också att oförmågan att påverka sin situation kan skapa stor frustration, ensamhet och ibland uppgivenhet hos patienten. Många känner stor oro och behöver bli bemötta i det.
”När man tar över en människas hela funktion måste man också värna den människans aura och privata sfär”
– Då måste man vara där hos dem, försöka prata med dem och skapa en verklighet åt dem. Ibland kan det ta flera dygn. Ibland lugnar det sig, andra gånger eskalerar det och vi kan behöva söva dem igen.
Filip Elfwering säger att det är viktigt, ja avgörande, att man mitt i allt, bland alla slangar, ordinationer, apparater, kontroller och rutiner, ser människan.
– När man tar över en människas hela funktion måste man också värna den människans aura och privata sfär.
Han säger att varje ingrepp på sätt och viss är en överträdelse och att han och hans kollegor måste skydda patienten så att det inte görs för lite, men heller inte för mycket.
– Vi måste, förutom att mäta, vårda, kontrollera måste vara patientens röst, när den själv inte har någon.