11 februari, 2021
”Alternativet att springa och gömma sig finns inte”
– Vi läkare måste vara våra patienters företrädare, men jag måste i min roll vara alla patienters företrädare. Jakob Gäbel är sektionschef på Thorax men också en del av Operationsresurs, som hanterar prioriteringsfrågor som uppstår när covidvården begränsar tillgängliga resurser.
Jakob Gäbel är sektionschef på Thorax och en del av Operationsresurs. Han vet hur det är att behöva göra svåra prioriteringar. "Det är en mental berg- och dalbana att sitta där och välja". Foto: Paul Björkman.
– Prioriteringar görs hela tiden. Det är en verklighet sedan många år, men det är mer nu, säger Jakob Gäbel.
För honom ligger stressen i att göra det mesta möjliga med begränsade resurser, och utifrån det välja vem som ska opereras och inte. Då är det viktigt att känna att han styrs av rätt saker.
– Vi har en etisk plattform att hålla oss till, men också en princip om kostnadseffektivitet, säger han.
– Vi lever inte i den bästa av alla världar. Resurserna är ändliga. Jag väger hela tiden den samlade risken mot den samlade vinsten.
Det är en inte helt enkel ekvation med otaliga faktorer, där en allvarligt sjuk patient med stor risk för komplikationer kan behöva ställas mot sju till tio mindre sjuka patienter med mindre risk för komplikationer.
”Vi lever inte i den bästa av alla världar. Resurserna är ändliga. Jag väger hela tiden den samlade risken mot den samlade vinsten”
En tung uppgift är prioriteringar i väntelistorna. När sjukhuset gick ner i aktivitet över julen fick Jakob Gäbel sätta sig ner och avgöra vilka som skulle opereras före jul, vilka som fick ges rum i mellandagarna och vilka som skulle få vänta längre.
– Några tvingades jag flytta med vetskapen om att de kan få vänta i flera månader. Det är en mental berg- och dalbana att sitta där och välja, säger han.
– Vi vet att det finns risk för död på väntelistan, men det är svårt att förutsäga patientens kurvor. Man måste göra antaganden utan att kunna säga något säkert om patientens prognos.
Det händer att han tar beslut i strid med kollegors bedömningar.
– Då kan jag brottas med frågan om vem jag är som tagit på mig att göra de här prioriteringarna.
Jakob Gäbel säger att de flesta fattar att någon måste ha rollen som han har, men vad gör det med en människa att behöva ta de besluten?
– En del kan tycka att jag är en hårdhudad jävel, men att säga ja och amen till allt, det blir inte heller bra. Fast det klart det är tungt.
Cykelpendlingen till jobbet hjälper mot stressen.
– Resan till jobbet är ett sätt att komma igång och förbereda mig. När jag åker hem lägger jag det bakom mig, säger han och gör visslande en gest med handen som sveper över huvudet och bak.
Också kärleken till jobbet hjälper. Han beskriver kollegiet som ett tajt och gott gäng som han kan ventilera med.
– Jag älskar det, det samarbete vi har, hur dedicerade alla är och hur det får allt att flyta.
Men ibland bygger sig stressen och belastningen för stor.
– Jag kanske har klarat att prioritera 15 patienter … sen går det plötsligt inte att göra en enda till.
Vad gör du då?
– Något annat.
Jakob Gäbel återkommer flera gånger till att det måste få vara good enough.
– Man tränar sig i att fatta beslut och orka stå för dem. Man behöver ha en containerfunktion, orka hantera all den ångest som kommer av att man prioriterar någon och vet att någon annan då kan fara illa.
Han säger att det är svårt att förklara, men tror att den mentalitet som gör att han fungerar som hjärtkirurg också gör att han kan fungera i rollen som sektionschef, och som del av Operationsresurs.
– Som hjärtkirurg tar du dig an en patient, öppnar bröstkorgen, stannar hjärtat, gör det du ska och sen ska allt förhoppningsvis starta igång. Du vet att du riskerar motgång. Du måste kunna leva med dina motgångar.
Han tycker det är viktigt att vara så närvarande det går också i motgångarna.
– Det är fruktansvärt jobbigt när man behöver ringa anhöriga med dåliga besked, men det är bara att göra. Alternativet att springa och gömma sig finns inte.