11 november, 2020

0 till 100 på 8 veckor

På infektionskliniken är medarbetarna vana vid att vårda personer med svår infektion. Men inte vid att göra flera intuberingar per dag. Arbetssättet fick förändras i grunden - något kliniken kommer ha nytta av länge.

Lotta Koitrand och Heléne Zeidlitz, vårdenhetschefer på Infektion 302 IVA. Bild: Karin Lerjestedt Walka

Utmaningen

– När viruset nådde Europa och vi hörde om den kaotiska situationen i Italien blev det uppenbart att detta kommer till oss i någon form. Men vi visste inte när och inte i vilken utsträckning. Eftersom vi är en infektionsavdelning förstod vi att det var hit patienterna skulle komma.  

Vi behövde förbereda oss och öka vår kapacitet för att kunna ta emot ett okänt antal smittsamma och intensivvårdskrävande patienter.

En fördel var att avdelningen har god kunskap om hur man vårdar svårt sjuka patienter med smittsamma sjukdomar och att vi är också vana att arbeta i skyddsutrustning. Vi tränar regelbundet för att ta emot patienter med högsmittsamma sjukdomar som tex Ebola.

Men samtidigt som patienterna började anlända till sjukvården kunde vi konstatera att det fanns väldigt lite kunskap om detta nya smittoämne – mer än att en del människor blev väldigt sjuka. Det fanns inte heller några färdiga rutiner. Vi hade egentligen ingenting att luta oss emot. 

Lösningen

– Så som läget var, med en snabb eskalering, hade vi egentligen bara ett alternativ – att anpassa oss efterhand. Det kom oupphörligen nya rutiner och riktlinjer som vi behövde utvärdera, och ibland omvärdera. Så här i efterhand kan vi se hur våra arbetssätt och rutiner nästan formade sig av sig själva, för att situationen krävde det. Fram växte snabbt strukturer för arbetssätt med intuberingsvagnar, arbetsordningar och färdiga kit med läkemedel. På några veckor blev vi ett väloljat maskineri.

Med fyra infektionsintensivvårdsplatser behövde avdelningen också förbereda sig på att ge intensivvård till covid-patienter. I början var det tänkt att alla intensivvårdskrävande patienter med covid-19 skulle vårdas här, på avdelning 302.

Men redan när vi började närma oss tre-fyra intensivvårdskrävande patienter så gjordes en ny planering av intensivvården. I den nya planen skulle patienter istället vårdas på andra intensivvårdsavdelningar, i första hand IVA Östra och IVA Mölndal. Detta för att vi hela tiden skulle ha plats att ta emot en ny patient.

Avdelning 302 blev alltså första anhalten för de allra sjukaste. Man startade behandlingen med syrgas i högflöde och när det inte räckte, sövdes patienten och kopplades till respirator. Därefter flyttades hen till annan intensivvårdsenhet. Det var en enorm omställning för oss som normalt har förhållandevis få patienter men med långa vårdtider. Ett vanligt år intuberar vi cirka 15–20 patienter – under åtta veckor i mars och april gjorde vi 100 intuberingar.

Lärdomarna

– Först nu i efterhand kan vi konstatera att vi faktiskt har genomfört ett förbättringsarbete. Vi har gjort väldigt stora anpassningar och förändringar i våra arbetssätt och på rekordfart anpassat oss i ett läge med hög press. Samtidigt var det något vi bara måste göra och det gjorde att alla var väldigt motiverade, vilket är en viktig drivkraft till att få igenom en förändring. Alla de rutiner, erfarenheter och arbetssätt vi har arbetat fram under pandemin kommer vi använda oss av framöver också – fast anpassade till en normal verksamhet och vård av smittsamma intensivvårdspatienter

Och som vi kan konstatera sedan ett par veckor tillbaka, är pandemin inte över. Att ha strukturerna kvar har varit väldigt värdefullt när vi nu skalar upp covidvården igen.

Som en bonus har vi upplevt att vi fått ett bättre samarbete över gränser – både inom infektionskliniken men också med andra verksamheter på sjukhuset. Det är värdefullt.

Vi är väldigt stolta över att vi under pågående pandemi inte haft en enda allvarlig händelse. Trots 200 intuberingar och lika många transporter, som båda räknas som riskfyllda moment, har ingen patient kommit till skada.  Vi har inte heller haft något känt smittutbrott bland personalen.

Text: Redaktionen SU
Publicerad: 11 november 2020 21:00
Uppdaterad: 11 november 2020 21:13
Kategori: KVALITETSDAGEN 2020

Senaste kommentarer

Katarina Hallén skriver:

Att ni haft så få incidenter med att intubera patienter och ha dem i respirator beror på att allt detta arbete gjordes av intensivvårdsläkarna på Östra sjukhuset. Detta förbättringsarbete har bara kunnat genomföras med kontinuerlig dygnet runt bemanning av AnOpIVA östra. Alla dessa anestesiläkare skulle uppskatta att bli omnämnda som en samarbetspartner som ni inte kunnat vara utan och som ni fick mycket hjälp av för att sköta dessa svårt lungsjuka patienter.

Maja Larsson skriver:

Hej! Det samarbetet har vi nämnt tidigare, bland annat här: och här.
Men absolut – intensivvårdsläkarnas arbete är något vi skulle kunna uppmärksamma mycket, mycket mer. Vi tar med oss det tipset, tack!
/Maja, redaktör

Lotta Koitrand skriver:

Jag säger i powerpointfilmen att samarbetet är med er! Det var med er närvaro som strukturerna växte fram! Vi tycker att det varit, och är, ett fantastiskt samarbete!

[…] Infektion: Från 0 till 100 på 8 veckor […]

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Samltiga fält är obligatoriska.

Prenumerera på nyhetsbrevet

Få det senaste från Sahlgrenskaliv i din mejlkorg varannan vecka. Fyll i din e-postadress och starta din prenumeration.